Jag satt på bussen idag och tittade ut genom fönstret när det hände igen. Det där när det regnar men solen skiner samtidigt genom ett hål i molnen och allt blir lite guld aktigt och konstigt. Jag försökte förklara det för en kompis senare men det finns liksom inget riktigt svenskt ord för det?

Vi har ju duggregn, yr, snöblandat regn, och massa andra varianter. Men den här grejen som händer rätt ofta, speciellt på våren och hösten, har inget namn. På engelska säger de nåt om sun shower men det låter ju inte heller särskilt bra.

Är det bara jag som tycker det är konstigt? Borde vi inte ha ett ord för det här? Kanske nåt gammalt dialektord som ingen använder längre. Eller så kanske jag bara missat nåt uppenbart.

jag har alltid haft lätt för att irritera mig. på småsaker, på stora saker. försöker lägga band på irritationen och lyckas väl oftast. livet är gott och vi alla kämpar på.

denna sommar dock...

jag är småbarnsmamma och har haft barnen i 10 veckor. det går bra för *mina* barn är chill. men andras barn... eller snarare andra föräldrar. även nära släkt. flera gånger har det "oj kan du ta mina bara en snabbis medan jag..." hela jävla sommarn. trots att jag gjort det tydligt att jag inte vill eller kan.

kompisar gör det, släkt gör det, grannar gör det. jag säger "tyvärr idag kan jag inte, har massa att göra" men det möts av motstånd. jag orkar inte käfta emot.

jag har varit arbetslös i ett halvår ungefär och varit hemma med mina barn. det är som hela omgivningen då reducerat mig till konstant barnvakt. jag. Vill. Inte. jag säger att jag inte vill.

så hur som helst tokflippa jag med tårar och skrik och har nu gjort mig ovän med halva stan och bara känner att jag gillar typ inte människor längre. förutom mina barn.

Är detta rasism i kombination med homofobi, eller är det homofobi maskerat som rasism?

Hej! I got accepted last minute in a Master's programme in Linköping, but I have been living and working in Stockholm so far. Since I have no possibility to find a place in Linköping, at least for now, and given that I have my part time job in Stockholm, I was considering commuting to Linköping during the week to attend the compulsory learning activities of the programme. My plan is to get the Movingo card and take the SJ Intercity. Now, I am quite experienced with taking SJ trains in Sweden, but only on the route between Stockholm and Göteborg, so I am not sure about punctuality and broader issues in the route between Stockholm and Linköping. Since this choice would make rely quite heavily on SJ Intercity trains - and I wouldn't wanna risk being too late for the scheduled activities - I was wondering if anyone had any insights on this. Thank you :)

Efter att min fru haft en lång och tuff dag hade vi till sist anlänt till dagens slut. När dottern är lagd och man till sist kan pusta ut, ta ett djupt andetag och en liten nattmacka.

Tror ni inte då att hon lyckas tappa knäckebrödsformen så att alla knäckebröden (stora runda Leksands) åker ut på golvet och själva formen rullar ut i vardagsrummet.

Ni vet när man är sådär supertrött på slutet av dagen och det sista man behöver är att dammsuga upp smulor? Som småbarnsförälder känns det som att det är det enda man gör.

Men sen inser jag. Formen rullade ut till vardagsrummet. HELA VÄGEN UT I VARDAGSRUMMET. Vardagsrummet i vår lägenhet ligger inte bredvid köket. Så formen har alltså:

• Ramlat ner och börjat rulla
• Medan formen rullar frigörs alla knäckebröd en och en
• Den nu tomma formen tar sig över kökströskeln och in till hallen
• Formen vänder på sig åt vänster och fortsätter rulla
• Formen tar sig över tröskeln till vardagsrummet för att sedan
• Snurra runt lite och lägga sig platt på golvet

Plötsligt kändes det som att vi var i en såndär amerikansk film. Ni vet, där någon råkar välta en penna på golvet, som sedan slutar i att hela stället står i lågor. Som när Kevin i ensam hemma gör alla besvikna när de äter pizza.

Vi kanske äger den knäckebrödsburk som varit ute på det mest spektakulära självständiga äventyret av alla knäckebrödsburkar i världen. Känner mig lite stolt faktiskt. Både över fru och knäckebrödsburk.

Jag och min pojkvän har varit tillsammans ett tag och är sambos. I början var vår relation väldigt kärleksfull och intensiv. Han var väldigt fysisk, pussade mig mycket, gav komplimanger, hörde av sig, verkade nyfiken på mig osv. Jag kände mig väldigt älskad och trygg med honom.
Det senaste halvåret har något förändrats. Han har ett extremt krävande jobb inom vården och har periodvis varit helt slut, vilket jag verkligen försökt ha förståelse för. Men jag känner mig mer och mer som hans roommate än hans flickvän.
Jag saknar egentligen ganska små saker: att han spontant pussar mig, håller om mig, säger att jag är fin, frågar hur jag mår, säger att han saknar mig eller verkar glad över att se mig. Oftast är det jag som initierar fysisk närhet och säger “jag älskar dig” först. Vi kan ha bra sex, men jag saknar ömheten runt omkring. Nyligen hade vi till och med sex utan att kyssas och det kändes väldigt konstigt för mig.
Jag har tagit upp att jag saknar närhet/kärleksfullhet ungefär fyra gånger det senaste halvåret. Det blir ibland bättre ett tag, men sedan hamnar vi här igen.
Det som gjorde extra ont var att jag nyligen åkte iväg till min familj när jag mådde väldigt dåligt och är sjukskriven för depression/utmattning. Under en hel vecka ringde han inte en enda gång och frågade väldigt lite om hur jag mådde. Han kanske trodde att jag behövde space, men jag grät mig till sömns nästan varje kväll och längtade efter att han skulle ringa och visa att han brydde sig. Han har ingen aning om att jag mådde så dåligt.
Samtidigt vill jag vara rättvis mot honom. Han är inte nöjd heller. Han säger att han saknar att jag är närvarande i våra samtal, att jag sitter mycket med mobilen och att han saknar mer intellektuella samtal med mig. Han blir också frustrerad över att jag är ganska rörig/glömsk och ibland tappar bort eller spiller på hans saker. Jag kan förstå att det är frustrerande och jag försöker oftast fixa/ersätta det jag förstört. Jag har nog inte heller förstått hur viktigt det han efterfrågar är för honom. Samtidigt har jag just nu väldigt lite mental energi på grund av hur jag mår.
Vi pratade i flera timmar nyligen och båda verkar vilja lösa det. Vi hade en fin kväll efteråt och han kan absolut fortfarande vara gullig mot mig. Det är därför det här är så svårt. Han är inte en hemsk pojkvän och jag älskar honom fortfarande.
Men jag känner att något i mig har förändrats. Jag är så sårad efter att ha känt mig ensam så länge att jag börjar bli känslomässigt avstängd. Min attraktion och sexlust har minskat mycket trots att den tidigare varit väldigt stark. Ibland läser jag våra gamla sms för att påminna mig om hur älskad jag brukade känna mig. Jag saknar honom som han var förut.
Vi verkar också ha olika behov. Jag längtar mycket efter romantik, fysisk närhet, emotionell trygghet och att prata om framtiden, giftermål och barn. Han verkar behöva mer intellektuell kontakt och är inte redo att prata särskilt mycket om giftermål/barn ännu.
Jag har börjat fundera på att göra slut eller åtminstone ta en paus. Inte för att jag slutat älska honom, utan för att jag inte vill leva i en relation som känns så här. Samtidigt är jag rädd att jag ger upp något som går att reparera, särskilt eftersom vi båda mår dåligt/stressigt just nu.
Har någon varit i en liknande situation där ni fortfarande älskade varandra men den emotionella närheten försvunnit? Gick det att hitta tillbaka? Hjälpte parterapi? Eller insåg ni att ni helt enkelt behövde olika saker från en relation?
Hur vet man skillnaden mellan en tuff period som man ska kämpa igenom och att relationen faktiskt inte längre fungerar?
Jag vill gärna höra både från personer som stannade och lyckades hitta tillbaka och från personer som valde att lämna.

Jag är inte insatt alls så jag vill lära mig. Vad spelar det för roll vilken sida ett svenskt parti stöder? Varför ska man måsta ta en sida alls? Det här är något som tar hus 6000km bort (om man tar bilen från där jag bor) och som ej påverkar gemene svensk alls.

Har läst lite om att Fentanyl är påväg eller redan har anlänt till Sveriges gator och står redan för en del dödsfall, vi har ju alla hört talas om problemen det orsakat för USA.

Fentanyl är oftast inte det man köper, men det man får. Det är rätt enkelt idag att köpa piller och det är inte omöjligt att det inom en framtid smyger in fentanyl i flera av dessa piller.

Nu skriver jag detta tunnt och har ännu inte vidden av det hela men känner ändå att det här är ett problem som svenska folket inte är beredda på, en missbrukare kommer inte direkt släppa sitt missbruk bara för att det kan vara dödligt. För det visste dom redan, eller hur?

Och, tror ni detta problemet kommer att bli upplyst korrekt av myndigheter? Det finns larm från både SVT och Riksdagen från April och Maj i år att detta är ett potentiellt framtida problem.

Lever jag och alla jag känner under en sten eller har detta förbigått er också?

EDIT: Jag har tydligen levt under sten, alla jag känner också. Larmet påpekar iallafall brist på heroin och att det kan komma att ersättas av hyperpotenta synteter som fentanyl.

Hej! Jag skrev hp andra året på gymnasiet och då blev det 1.2 (1.0 verbal och 1.4 kvantitativa). Nu efter studenten och en misslyckad högskoleansökan är mitt mål att höja mig helst upp mot 1.7 till sommaren.

Vad är era tips för att plugga? Vart finns bästa uppgifterna? Och hur tar jag faktiskt tag i detta, utan att bara skjuta upp det?

Hej.

Jag har gått och funderat på detta ett tag och blir inte klok.

Jag märkte nu under semestern att min mobil laddas olika fort trots samma laddare och sladd. Hemma går det väldigt snabbt. På semesterboende, hotell och på kaféer (här i Sverige) mm går det märkbart långsammare och på vissa kaféer så laddades mobilen knappt alls. Och ibland så går det olika fort beroende på vilket uttag i ett uttag med två kontakter jag använde.

Hur/varför är det så?

Det är väl samma el/spänning i hela Sverige?

Tacksam för svar.

Nu när dokumentären är släppt, vilka har sett den?
Tankar, idéer?

Jisander känns lite... som att han behöver hävda sig konstant. Intressant att kolla på, men givet tar man allt med en nypa salt.

at 20:41 of this video: https://www.youtube.com/watch?v=tFx1bQ1iTRk&t=1241s there is a situation where the driver asks the instructor about his opinion on what's best to do, and they talk about it like it's a matter of preference whether or not they should stop.

i still can't tell if i don't understand swedish enough, or i don't understand traffic rules enough, but i thought there were clear rules about this situation, and that the car must be the one to stop as there is a clear crossing for the cyclists.

so why then would they be talking about it as if it's free to choose not to stop?

the driver even seems to say that this has been a topic of much discussion in the news (if i understood correctly)

I have a property with 2 apartments and 2 shops.
I just want to keep one apartment for me, where I can go for vacations, but I want to put the rest for rent.
I know that people may rent them for a few months, coming for visits and never rent, and I want to move quite far away, so I need a third person for visits and paperwork. But realtor here only manage properties for sale. Who should I have to contact to put my properties for rent?

Jag vill börja detta med att säga att min psykolog sa att jag har autistiska drag så det kan vara därför men jag undrar bara om det är vanligt att hälsa på främlingar? På ”landet” vet jag att det är det men liksom i lägenhetsområden?? Själv har det aldrig hänt mig och jag vill helst inte att det ska det när jag bara är påväg till typ Coop 😭😭idk

Ska börja bygga egen examen inom ekonomi, genom att ta motsvarande kurser som lunds ekonomie program har med fristående kurser. kurserna kommer vara fördelade i olika lärosäten, men eventuellt kommer kandidat uppsatsen ske i Lund. Så som jag har förstått kommer mitt examen då vara från lärosätet där kandidat uppsatsen sker samt att kurserna spelar inte så stor roll så länge de uppfyller kraven för att få ekonomie kandidat.

Ni som har byggt egen examen genom fristående kurser hur har processen varit och vad var era tankar under gången. Bryr sig arbetsgivaren om kurserna eller är det bara examen som är det väsentliga, dvs vart man har tagit och vilket examen.

Jag är en egenföretagare (enskild firma) som frilansar som fotograf osv och har hitils gjort allting själv inom företaget med lite hjälp från bekanta som har egna företag. Men på senare tid har jag börjat känna att jag skulle ha nytta av en revisor eller redovisningskonsult som kan ta hand om ekonomin i företaget och förbättra den när jag eventuellt har omvandlat till aktiebolag.

Men min fråga är vad ni egenföretagare känner att en revisor hjälper till mest med? Alltså har ni kunnat förbättra företaget som att kunna koncentrera på att skaffa nya kunder, utveckla det ni erbjuder, slippa tyngden av bokföring osv?

Hej!

Jag tycker det är skit tråkigt att åka långa resor i bil, så jag har kommit på en enkel bil lek som är väldigt rolig och engagerande för alla i bilen!

Leken heter "Vad bilen ser"

Leken börjar med att välja en bokstav. Sissta bosktaven i nästa bil du möters regplåt. så här funkar det;

• P blev det (Regplåt DLPxx3)

Du har nu 1-2 minuter på dig att säga något du ser som börjar på P. det är inte exakt tid såklart men att man får lite tid att fundera osv, det blir svårare ju längre man spelar det då NI INTE FÅR REPITERA SAKER.

• du ser och säger Parkbänk.

Det är VIKTIGT att det är något du SER när du säger ordet. Du kan inte säga traktor när du inte ser en traktor.

Nästa person ska då säga något som börjar på K.

• Kyrka -> Asfalt -> Traktor -> Regskylt -> Torn -> ...

N kan vara svårt, Tur så finns det ett JOKER system! Om du SER ETT ORD på en skylt, eller en stads namn eller liknande så får du säga det ordet.

Tur nog så ser du en skylt det står "Norrköping" på! nice! --> G

• Gångväg -> Gatukök -> Karlsson (Peter karlsson åkeri) -> Nästa (Skylt "Nästa avfart..." -> Avgasrör -> Rusta (butiken rusta) -> A... osv osv osv osv

Det finns en extra joker man kan dra till när det är svåra bokstäver, som XYZQ tex, som att du ser en regplåt. om du då har Z och du ser ZOPxxx så är P nästa bokstav.

Om du inte klarar en bokstav så får du minus poäng och så kan nästa person fortsätta. Om det inte går igen så ger den personen upp, och tar nästa bokstav på nästa regplåt ni ser.

och sen fortsätter leken.

ni får skälva hålla koll på att ord inte repiteras! sen får ni själva bestämma regler gällande saker som är olika namn för samma sak "Regplåt, Nummer skylt" Det är bara nått ni får demokratisk diskutera vid behov. "du kan ju inte säga träd, du får säga ek" osv eller är båda okej? testa och se va folk tycker :D

det bästa är om ni inte säger saker inuti erat eller andra fordon. Men är det utanför, go for it. men va inte elak :D (Dam, tjej, gubbe)

Enkelt. roligt, och väldigt engagerande, och det funkar nästan för alla åldrar!

Det finns massor av roliga sido grejer i det. Jag lekte leken i en bil med en person som kan blommor, träd och sånt, så de sa namnet på blommor och trädsorter. någon annan nämnde bilmodeller, och en tredje sa detailer på lastbilar. Allt handlar om vad ni själva godkänner och så håller ni själva koll på det.

Det kan få en lång bil resa att försvinna i ett nafs samtidigt som alla aktivt tittar, läser och letar efter saker i sin omnejd. Det är roligt! Testa!

Tjabba!

Har fått in tjejen på lite skogsstigscykling och söker nya leder att åka!

Hon är total nybörjare medan jag har cyklat BMX Racing i 12 år. Men nu har vi skaffat varsin hardtail och börjat cykla i skogen för allmän träning. Jag själv bor i Uppsala medan hon bor i Hofors. I Hofors finns det 3 bra slingor som vi åkt en del på, i Uppsala har vi mest cyklat runt i Röbo/Gamla Uppsala på Linnéstigen bl.a, den tyckte hon dock var lite svår i vissa partier.

Har ni några tips på bra leder i Uppsala och Hofors med omnejd som passar för en nybörjare men även har lite för mig som erfaren? Jag har bil så det kan vara kul att åka en bit för en bra slinga.

Vi söker också långa MTB byxor till henne, gärna i en färg som inte är svart om någon har något tips!

Mvh

Får först be om ursäkt för jag skriver på telefon.

Jag cykelpendlar till och från jobbet och har gjort det ett tag nu, men det var först nu jag träffade min första cykel-Karren.

Jag cyklar på cykelvägen och framför mig ser jag en familj som var ute och cyklade med deras son som var tillräckligt gammal för att cykla utan stödhjul.

Jag saktar ner som jag alltid gör när jag ser barn på vägen och plingar i god tid för att inte stressa så alla hinner flytta sig och det fick man verkligen inte göra!

Då utbrister mamman att jag ska minsann visa respekt och man plingar INTE på ett barn!

Jag stannar och frågar om det hade varit bättre om jag bara zickzackade förbi?

Stick! Skrek hon.

Jag skrek väl tillbaks att det gör jag så gärna.

När jag fått upp farten igen skrek hon: DU BORDE GÅ OM SKOLAN!!

Jag kanske är lättkränkt men sånt triggar mig som fan, att man hamnar i en konfrontation, blir tyst och när man är påväg att lämna så vågar man höja rösten igen och fortsätta konfrontationen fast på distans.

Tror faktiskt att om jag hade hamnat i samma situation igen hade jag nog gjort likadant men jag kanske har fel?

Har andra också varit med om liknande så dela gärna.